I samband med Nobel Prize Museums nya utställning Mänsklighetens största nytta presenterar vi ett samtal med två Nobelpristagare vars forskning haft stor praktisk nytta: Hiroshi Amano som fick fysikpriset 2014 för sitt arbete med blå lysdioder som gjort dagens ljus i LED-lampan möjligt.

Mario J. Molina som fick kemipriset 1995 för upptäckten av hur klorfluorkarboner (freoner) skadar ozonlagret, och som bidrog till att de förbjöds.

Samtalet leds av Adam Smith, Nobel Prize Museum

Platserna är begränsade och onumrerade. En biljett kostar 120 kr.
I priset ingår ett glas mousserande vin eller vatten, samt en introduktion av Nobel Prize Museums nya utställning Mänsklighetens största nytta.

Program

13.15 Insläpp från Källargränd 4. Kom gärna i god tid för att hinna njuta av Börssalen och ett jazzband som spelar fram till programstart

14.00-15.10 Hur reagerade årets Nobelpristagare på samtalen från Stockholm och Oslo?
Anna Sjöström Douagi, programchef på Nobel Prize Museum hälsar välkommen och ställer frågan till Adam Smith, Chief Scientific Officer på Nobel Media, som har intervjuat alla de nya pristagarna under veckan som gått.

Därefter möter vi de tidigare Nobelpristagarna Hiroshi Amano och Mario J. Molina i ett samtal om vetenskap för mänsklighetens största nytta. Samtalet modereras av Adam Smith och hålls på engelska.

15.10 Gästerna går gemensamt ner till Nobel Prize Museum för en introduktion av nya utställningen Mänsklighetens största nytta och ett glas mousserande vin.

Varmt välkommen!

Hiroshi Amano tilldelades Nobelpriset i fysik 2014, tillsammans med Isamu Akasaki och Shuji Nakamura “för uppfinningen av effektiva blå lysdioder vilka möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor”.

Uppfinningen var resultatet av banbrytande arbete inom elektronikforskning – och  har fått otroligt stor praktisk inverkan. Blå dioder kunde kombineras med röda och gröna för att producera vitt ljus. Det här ledde till utvecklingen av våra nuförtiden vardagligt förekommande LED-lampor. De kräver mindre energi än vanliga glödlampor, vilket gör dem mer miljövänliga. Men de bidrar också till socialt hållbar utveckling. Eftersom de kan drivas av batterier som laddas av solenergi är de väldigt användbara i delar av världen som saknar ett fungerande elnät. Det här är ett tydligt exempel på ett Nobelpris som har förändrat världen till ”mänsklighetens största nytta”.

 

Mario J. Molina tilldelades Nobelpriset i kemi 1995, tillsammans med Paul Crutzen och F. Sherwood Rowland ”för deras arbeten inom atmosfärkemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon.”

Ozonet i atmosfären skyddar jorden från skadlig ultraviolett strålning från solen. Dock kan särskilda gaser, så kallade freoner, skada ozonlagret vilket leder till mer strålning. Freoner hade många användningsområden, till exempel som drivmedel i sprejflaskor och kylmedel i kylskåp. Att freoner orsakade ett ”ozonhål” upptäcktes av Mario Molina och hans kollegor på 1970-talet. De efterföljande åren arbetade de även för att begränsa användandet av freoner. Tack vare Montrealprotokollet från 1987 har användandet av freoner minskat, vilket har gett ozonlagret en chans till återhämtning. Molinas historia visar på att kunskap kan leda till politisk handling för klimatet. Idag är Molina en öppen förespråkare för åtgärder som motverkar klimatförändring.